 |
| Med blicken från Jaffa mot TelAviv och stranden |
En port mot omvärlden. Att komma till, att lämna.
En glad val är bland det första jag ser, en valstaty/fontän alltså. Jaffa nämns flera gånger i Bibeln- Kanske jag skulle göra en lista på det? Den glada valen hör ihop med berättelsen om profeten Jona, ”Jona i valfiskens buk”. Det är härifrån han tog ett skepp mot Tarsis för att undvika sitt uppdrag att profetera för folket i Nineve. För övrigt ett beteende som känns väldigt nära mig… Skulle passande nog sagt något om en del av den berättelsen å tjänstens vägnar om jag inte varit ute på resa.
Mitt i modernt virrvarr ligger historia och religion nära och platser jag bara läst om i Bibeln ligger plötsligt under fötterna. Under stadspromenaden stod vi t ex plötsligt vid ”Simon garvarens hus” också. Swosch in i Apostlagärningarna (kapitel 9 och 10) Aposteln Petrus bodde en tid här i ett hus nere vid havet. Det ska visst vara samma släkt som haft det ända sedan dess. Snacka om goda förvaltare…!
Gamla stan i Jaffa är backig och fin. Mängder av historia i lager på lager, hus, murar och en och annan katt. Bysan-lull, Ottomaner och Mamlucker.
Bysans, eller bysantinska riket var som jag förstår det fortsättningen på det romerska riket. Östromerska riket och i tid från 300 talet och fram till ca 600-tal. Det bör ha börjat med kejsare Konstantin (han som gjorde kristendomen till statsreligion).
Ottoman är ju inte bara en sorts soffa utan också desamma som osman. Osmanska riket var en riktig stormakt från 1200-talet och fram till 1923. Som störst omfattade det sydöstra Europa, Mellanöstern och arabvärlden, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien. Det behärskade både Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet.
Mamluker (mamelucker, ordet betyder ägd) var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och jag tror det var på 1000–1200 talet de var här. Islamsk rätt sa att muslimer inte fick hållas som slavar så mameluckerna var typ krigsfångar från t ex södra Ryssland, sedan var ju européerna tex de venetianska och genuesiska köpmännen snabba på att haka på en lukrativ marknad.
I mer modern tid är Jaffa lika sorgligt som mycket annat i det här området. Kristna, judar, palestinier, muslimer och ett antal andra folkgrupper vill alla leva här. I FN:s delningsplan 1947 sas det att Jaffa skulle vara en arabisk enklav, men israeliska trupper intog staden. Många flydde, men framför allt i de fattigare delarna finns arabisk befolkning kvar. De som flydde har inte kunnat återvända utan lever utspridda, en del i ”tillfälliga” typ flyktingläger – 75 år senare…
Vandrar runt en del, hittar en toalett, köper lite att dricka och stannar vid en karta på ett torg över Medelhavet sett härifrån. Korta avstånd, långa resor i rum, tid och känslor.
Solen går ner över Jaffa. Varmt rödgul som en Jaffa apelsin. Glödande hav och vajande palmer mot mörknande himmel.
 |
| Den glada valen i Jaffa |
En glad val är bland det första jag ser, en valstaty/fontän alltså. Jaffa nämns flera gånger i Bibeln- Kanske jag skulle göra en lista på det? Den glada valen hör ihop med berättelsen om profeten Jona, ”Jona i valfiskens buk”. Det är härifrån han tog ett skepp mot Tarsis för att undvika sitt uppdrag att profetera för folket i Nineve. För övrigt ett beteende som känns väldigt nära mig… Skulle passande nog sagt något om en del av den berättelsen å tjänstens vägnar om jag inte varit ute på resa.
Mitt i modernt virrvarr ligger historia och religion nära och platser jag bara läst om i Bibeln ligger plötsligt under fötterna. Under stadspromenaden stod vi t ex plötsligt vid ”Simon garvarens hus” också. Swosch in i Apostlagärningarna (kapitel 9 och 10) Aposteln Petrus bodde en tid här i ett hus nere vid havet. Det ska visst vara samma släkt som haft det ända sedan dess. Snacka om goda förvaltare…!
 |
| Hus, himmel, murar, historia, nutid - Jaffa! |
Gamla stan i Jaffa är backig och fin. Mängder av historia i lager på lager, hus, murar och en och annan katt. Bysan-lull, Ottomaner och Mamlucker.
Bysans, eller bysantinska riket var som jag förstår det fortsättningen på det romerska riket. Östromerska riket och i tid från 300 talet och fram till ca 600-tal. Det bör ha börjat med kejsare Konstantin (han som gjorde kristendomen till statsreligion).
Ottoman är ju inte bara en sorts soffa utan också desamma som osman. Osmanska riket var en riktig stormakt från 1200-talet och fram till 1923. Som störst omfattade det sydöstra Europa, Mellanöstern och arabvärlden, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien. Det behärskade både Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet.
Mamluker (mamelucker, ordet betyder ägd) var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och jag tror det var på 1000–1200 talet de var här. Islamsk rätt sa att muslimer inte fick hållas som slavar så mameluckerna var typ krigsfångar från t ex södra Ryssland, sedan var ju européerna tex de venetianska och genuesiska köpmännen snabba på att haka på en lukrativ marknad.
I mer modern tid är Jaffa lika sorgligt som mycket annat i det här området. Kristna, judar, palestinier, muslimer och ett antal andra folkgrupper vill alla leva här. I FN:s delningsplan 1947 sas det att Jaffa skulle vara en arabisk enklav, men israeliska trupper intog staden. Många flydde, men framför allt i de fattigare delarna finns arabisk befolkning kvar. De som flydde har inte kunnat återvända utan lever utspridda, en del i ”tillfälliga” typ flyktingläger – 75 år senare…
Vandrar runt en del, hittar en toalett, köper lite att dricka och stannar vid en karta på ett torg över Medelhavet sett härifrån. Korta avstånd, långa resor i rum, tid och känslor.
Solen går ner över Jaffa. Varmt rödgul som en Jaffa apelsin. Glödande hav och vajande palmer mot mörknande himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar