Från tanke till verklighet vid Gennesaret

Många gånger har jag vandrat i tanken runt Gennesarets sjö. Tyckt mig se människorna, de dammiga vägarna, hört sorlet,  känt den ljumma vinden, fiskdoften vid båtarna, soldallret mot husväggarna... När jag läst och läser om Jesus i evangelierna skeendena ofta från de här trakterna. Det var här han växte upp och levde stora delar av sitt liv. Välbekant och ändå inte alls...

 Att vara på en plats i tanken och att möta den i verkligheten är två skilda saker. Verkligheten är mer komplicerad, men det är ju den som är verklig. Sedan kan ju tankebilden också vara sann, på sitt sätt. Min tanke om gröna slätter, träd som ger skugga och vatten som porlar, är en så liten del av verkligheten. Och en som här finns bara en kort tid - efter regnen. Träden som finns är dessutom planterade i relativ närtid. Hela landet skövlades och nu få man försöka göra om och göra rätt. sedan har man gjort en del tankemissar på vissa ställen i landet och planterat sådana träd som är lättantändliga och så drar skogsbränder fram och bara olivträdens rötter med sin obändliga livskraft blir kvar. Men nu var det inte det som var ämnet. Stora skogar, porlande vatten  får jag omge mig med i Sverige,. Det här är inte Sverige, det här är en annan del av världen. Torrare, kärvare och där samtidigheten i det som hänt och händer är stor.

Tabgha är en av alla dessa platser vid Gennesarets sjö där jag inte kommer undan Jesus när jag berättar. På en skylt har man satt samman noterbart för den platser. Hur tusentals människor utspisats när Jesus välsignade bröd och fisk och man delade, Petrus bekännelse av Jesus som Guds helige och mycket mer. Undren och härligheten manifesterad i mötet mellan det gudomliga och det mänskliga. Liv och kärlek. 

Här levde Jesus. I Nasaret som liten och senare i Kapernaum. Platser som jag nu kan se och gå omkring i, och samla bilder jag sparar för mig själv. Tillsammans med nutidens hus finns utgrävningar, inskriptioner,sönderslagna krukor, tallriksskärvor, aska och matrester från den tid Han, Jesus, vandrade här. Märklig känsla fullständigt verkligt och helt overkligt,

En bild av Kapernaum från en annan tid

Sedan finns det kapell mest över allt. Minnesmärken. Mötesplatser. Helighet.

Starkare än dessa valv och vackra bilder var ändå för mig något som förde det Jesus sa och gjorde så nära. Han som inte hade någonstans att vila sitt huvud (Se Matt 8:20/Luk 9:58) som en hemlös, vilande på en bänk, här nära. Såren på fötterna, svepningen. En av oss. En av våra minsta bröder...

Utanför murarna

Styrkan i ett förvandlat liv bärs i berättelser om och av människor. Maria från Magdala som den utsatta, misslyckade, upprättade, fria, starka människan som älskade mycket för hon fått mycket förlåtet. Tänk den som fått mött henne! Platsen Magdala håller på att grävas ut, tack vare en planerad semesteranläggning. Utgrävningar som i all sin dammighet lärde mig mycket om judarnas livsvillkor under romarna, om hur de när templet i Jerusalem förstördes år 70 inte ens fick bo inom synhåll för Jerusalem, om hur de byggde sina synagogor med öppningen mot Jerusalem för att platsen ska bära hoppet om vägen tillbaka... I närheten av dessa utgrävningar fanns också ett kapell, en kyrka där kristna från olika kyrkofamiljer och delar av världen förenats. Där det i koret på en spegel av vatten är en båt, ett skepp på tidens och livets hav. Där predikan sker från båten precis som Jeusus gjorde en gång när folkmassorna trängde sig på i längtan efter att höra om hopp, befrielse och att det kommer en ny tid - ljusets, frihetens och helhetens tid.

Att sätta sig ner. Låta tanken vandra för att stilla sig. Här. Nära. Liv.

***

Här, nära, närmre än jag anar,

finns Du som känt mig innan jag fanns till.

Här, nära, närmre än jag anar,

finns Du som känt mig innan jag fanns till.

Innan jag har sök Dig, innan jag har bett,

har Du i kärlek sett mig och tänkt det som är rätt.

Du är väl förtrogen med tankarna jag bär.

Du är alltid med mig. 

Du är här, nära, närmre än jag anar,

finns Du som känt mig innan jag fanns till.

Alla ord och tankar, allting som jag gör

vill jag att Du delar, vill jag att Du hör.

Du behöver inte ritual och formulär.

Du vill alltid lyssna. 

Du är här, nära, närmre än jag anar,

finns Du som känt mig innan jag fanns till.

/Jan Mattsson, Psalmer och Sånger 825