Ibland är det svårt med orden. Blir bara yta och ett meningslöst brus. Ändå är orden nödvändiga. Eller är de?
![]() |
| Klostret på berget Karmel var öppet... och slutet... |
Högst upp på berget Karmel i norra Israel (tidigare Palestina) ligger ett karmeliterkloster. Karmelitorden är en katolsk mendikantorden, dvs tiggarorden, och grundades på 1100-talet. Tystnad och bön är centralt och man lever tämligen avskilt, även om man har öppet för besök.
![]() |
| Levande stenar? |
För mig var klostret verkligen en oas. Orden om att vara ett tecken på att Gud lever och att få vara ett Ja och amen, bär jag med mig - väl medveten om det komplicerade sammanhanget.
Allt resande, alla hisnande vyer, spännande möten, otroliga konstverk och fantastiska konstruktioner till trots. En stund i ett hörn av en klosterträdgård är oersättlig. Intryck på djupet.
Avskildhet, tystnad, bön.
I våra dagar då det finns ett oändligt utbud av möjligheter och inriktningar, och då tempot alltmer ökar, är det viktigt att våga stanna upp och bli stilla.
Sine oratione iam nihil est Carmelus
Utan bön är Karmel ingenting
![]() |
| En Maria hos Den saliga jungfru Marias brödraorden av berget Karmel |
Andakt betyder att tänka efter. Och platwer som inbjöd till det fanns hör och var, såväl ute I trädgården med bl a vänaste jungfru Maria med blommor i famnen som i ett kapell med berget nära, nära. Enkelt. Tveklöst.
Den för mig mest kända berättelsen från berget Karmel känns långt borta - och då inte bara i tid och kultur. Berättelsen om profeten Elia som utmanade baalsdyrkarna och offrade på berget är en kraftfull historia. Småroliga kommentarer och så detta för mig svårsmälta våld (Läs mer i 1 Kung. 18)
Mycket handlar om att våga vara sann, att tro och hålla fast vid Guds möjlighet i omöjliga omständigheter.
Berget Karmel är sedan så mycket mer än klostret. Druser och Bahiareligion...
Och tittar man mot sydöst så ligger Meggido där, på hebreiska Har Megiddo. Eller som vi icke hebreisktalande oftast säger Armageddon eller Harmaggedon . Den plats Bibeln pekar ut som slagfältet för den slutgiltiga striden mellan ont och gott. En plats som speglas inom mig och var och en... Redan nu och ännu inte...
...men så vandrar blicken vidare ut och runt i allt det som breder ut sig omkring och det här som det här är en plats ovan molnen.






Inga kommentarer:
Skicka en kommentar